Enligt Martinus kosmologi innebär döden ingen slutpunkt för våra liv utan är en överraskande början på ett nytt liv.

Vår kropp med sjukdomar, psykisk ohälsa, oro, lidande, och ovänskap slits ut som en gammal klädedräkt och kvar blir vår själ som får uppleva paradiset på andra sidan, får träffa både nya och gamla vänner och göra otroliga resor och får .många nya kunskaper till ett nytt jordeliv, där vi ständigt lär oss att leva bättre. Änglarnas utbildning av oss utgår från vår karma "som du sår får du skörda" något som du samlat på dig under jordelivet, men som ges utan pekpinnar eller besservisser mentalitet. Allt sker kärleksfullt och det är du som bestämmer vad du vill få med dig. Tänk att få leva på jorden gång på gång med allt nytt kunnande och bättre relationer till våra medmänniskor och vår jord. För att bli allt mer perfekta behöver vi människor många jordeliv och reinkarnationer.

Den som fick Guds mission att berätta för mänskligheten om det kosmiska var Martinus Thomsen som efter en fattig barndom fick anställning på ett mejeri i Köpenhamn och snart fick arbete på kontoret. Ingen kunde förstå hur han kunde lyckas med alla förehavanden, trots nästan ingen skolutbildning. En arbetskamrat fick honom att låna en bok "Nya religiösa riktningar" där han fastnade för ett kapitel om Yoga. Han läste bara några sidor, la boken åt sidan och band en bindel för ögonen enligt anvisningarna. Han fick redan efter några kvällar intensiva uppenbarelser. Sedan ville han låna fler andliga böcker men någon höll emot och Martinus hörde en röst; "Gå till källan, fråga och du får genast svar" Hans första fråga var "vad har hänt med mig"? "Du ska presentera Kristusmedvetandet för mänskligheten"- "Men jag har ju bara en kort varannandags skola bakom mig". "Du har redan kurser i målning, skrivning, foto och teckning. En bra början".

Bokutlånaren godtog Martinus texter men meningarna var för långa - många halva boksidor men jag kan rekommendera dig till Bernard Löw, den mest framsynte andlige personen i Köpenhamn och han imponerades av den unge mannen så till den grad att han inbjöd gräddan av lärda män. Dessa var inledningsvis kritiska men Martinus tog snart till orda. "Mina herrar, Ni kan inte förstå allt detta men jag har fått höra sanningen och kan ta över." Snart var de inbjudna övertygade och Martinus fick visa sina kunskaper. Bernard Löw föreslog en föreläsningsserie på danska folkhögskolor. Man alla lokaler var för trånga och delar av publiken fick stå i trappor och hallar. Utifrån den stora tillströmningen av intresserade förstod många att det behövdes uppföras en egen byggnad.

Någon i gruppen hade sett en annons om en tomt på NV Själland vid havet i byn Klint.Trots det billiga priset, 5 öre kvadratmetern blev det ansenliga kostnader men alla hjälpte till att samla in pengar. År 1935 stod byggnaderna i Klint klara och man kunde där bo, äta, arbeta och ha samlingar .Tanken var att det inte skulle vara en kyrka, religion,, sekt eller ett samfund utan framstå som en internationell skola med andlig framtoning. Möjligheten att tolka föredragen från de nordiska språken till engelska, tyska, nederländska, franska, ryska, esperanto och japanska växte snart fram och tidskriften Kosmos ges fortfarande ut. Senare införskaffades en stor villa i Köpenhamn för verksamhet främst vintertid med plats för några bostäder, föresläsningsalar, arbetsrum, bibliotek och kontor. Flera gånger har jag inbjudits till Klint för att berätta om Karlskoga Folkhögskolas esperantokurser för ett 40-tal nationaliteter under 15 år. Undervisning helt på esperanto och man kallade ofta skolan för La Eta Universitato - det lilla universitetet. Utbytet med Martinus Kosmologi blev för mig mycket viktigt och satte fart på författande av böcker.

Under mina tidiga tonår hade jag intressanta samtal med min far om radioprogram och tidningsartiklar där han förstod mycket av det kosmiska inför framtiden. Trettio år efter hans bortgång mötte jag honom på andra sidan där han slog sig ner vid det ovanligt rustika bordet. Jag kände genast igen honom och förstod vad Martinus skrivit om hur man vid förunderliga möten på andra sidan kan materialisera sig för att bli igenkänd. "Är det verkligen du?" var det enda jag fick fram i chockat tillstånd och han svarade med ett leende; "så är det.". Han visste precis vad jag hade skrivit och bad mig att inte sluta. Det var mycket viktigt. Jag hann aldrig säga något mer och troligen hade min far sagt det han fick. Han löstes upp men pekade inåt rummet. Mot vem? Du har svaret i boken.

På min fars apotek tjänstgjorde en kvinna,Signe Pettersson. Hon bodde på apotekets tredje våning och hon blev min första lärare om Martinus. Hos henne träffades många månniskor för att diskutera kosmologin och även många ungdomar möttes ofta hos den apoteksanställda kvinnan, då det på 40-talet inte fanns så många mötesplatser på kvällarna. Några gånger bildade ungdomarna fasta par och gifte sig och fick telegram från fröken Pettersson:" Signe bruden, Signe brudgummen, Signe Pettersson. Många av mina bokköpare har berättat att de ännu har detta telegram inom glas och ram. En eftermiddag kom jag hem bedrövad från skolan, vilket Tant Petter, som hon kallades, uppmärksammade. Jag förklarade för henne att jag blivit utskälld av några lärare.och att jag var mer intresserad av hur lärarna betedde sig i klassrummet än av lektionen...På kvällen fick jag hennes förklaring:" Du har redan i unga år börjat förbereda ditt kall,du blir i framtiden en omtyckt lärare." I boken får du reda på hur Petter levde och hur hon var med om att rädda mitt unga liv.

Martinus fick längre fram i livet höra från Försynen, att allt han hade skrivit skulle bli underlag för Tredje Testamentet. Han var först tveksam men han fick höra att det redan var bestämt för länge sedan. Idag finns boken skriven av Martinus i en omfångsrik volym. Innehållet ger ett oerhört hopp inför ett framtida liv för mänskligheten. Diktatorer, våld, tortyr och andra omänskligheter försvinner och vi kommer att vårda natur, djur, klimat och finna vegetarismen självklar .Det som politiker och vetenskapsmän har försökt att komma överens om, nu senast i Paris och Glasgow blir här något helt naturligt, men till dess behöver vi gå igenom många reinkarnationer och karman och våra liv kommer då att innebära en klart högre moral och etik som gör oss till riktiga människor. Jag är ytterst tacksam för att jag har fått möta Martinus Kosmologi.

Lars Forsman

Läroböcker i Esperanto framställda för den internationella esperantolinjen:

För nedanstående läroböcker tillkommer 45 kr i porto. Vid flera beställningar reduceras portot.

Esperanto – ett språk och en idé

1887 publicerade den polske ögonläkaren Ludwig Zamenhof det internationella språket Esperanto. Idén till språket fick han redan som ung när han såg hur de många språken i hemstaden orsakade missförstånd och hat mellan folkgrupperna. När han som barn följde sin pappa till torget för att göra inköp märkte Ludwig att denne kunde tala vänligt med handelsmännen i de olika stånden och inte som många andra besökare behövde skrika och uppträda illa. Pappan kunde tala och förstå språken som användes i staden och sonen, som redan som fyraåring kunde skriva och läsa började fundera på att skriva ett gemensamt umgängesspråk, något som upptog en stor del av hans tankar. Mamman brukade säga till de andra barnen att de skulle gå ut på gården för att leka, därför att Ludwig skulle arbeta. Och det blev många försök till språk och efter familjens flytt till Warszawa presenterade Ludwig sitt språk Nova Latino som eleverna pratade i klassen men som lärarna försökte förbjuda. Endast ryska fick användas i skolan. De sista åren på gymnasiet presenterade han dock, som han trodde sitt slutgiltiga språk, Lingwe Universala, som han praktiserade i en snäv kamratkrets och de översatte texter, skrev poem och sjöng på det nya språket. Ludwig anade nu att det kunde bli ett språk för hela världen.

Rektorn på skolan försöker nu få Ludwig att upphöra med språkplanerna av rädsla för den ryska överhögheten och kontaktar pappan, som också hyser farhågor att den ryska censuren ska ingripa eftersom han arbetar med tidningscensur, men sonen får fortsätta eftersom han är en mönsterelev och populär hos alla. Efter studentexamen ställer dock pappan ett ultimatum: ”Du får en läkarutbildning i Moskva men då måste du lämna språkhäftena i mitt förvar. I annat fall får du klara dig på egen hand.” För en student i dessa svåra tider finns inget val, så han lämnar över sina kära dokument och påbörjar studierna i Ryssland. Vid ett besök i föräldrahemmet långt senare får han reda på att hans språkböcker är uppbrända, förstår faderns rädsla och omsorg och förlåter honom. Men väl tillbaka, vid sidan av läkarstudierna, summerar han i all hemlighet erfarenheter från tidigare projekt. Snart är grammatik, syntax och ordbildning, ja hela språket på pränt och han tar sig an att översätta Bibelns GT, känd prosa och poesi av författare som Goethe, Schiller, Molière, Shakespeare, HC Andersen. Han vill ha bevis på att hans språk är lika användbart som vilket annat som helst. Klokt nog anförtror han inte sitt verk för någon förrän studietiden är över. Efter läkarexamen och många försök att installera sig på olika orter, öppnar han praktik i Warszawa och letar en utgivare till sitt färdiga språk Lingvo Internacia och för att undgå myndigheternas misstänksamhet tar han sig som författare pseudonymen Doktor Esperanto /doktor hoppfull/. Men vilken förläggare vågar trotsa tsarväldet och ge ut en bok på ett språk som ingen pratar? Ska nu tio års arbete vara helt förspillt?

Men nu kommer oväntad hjälp. Zamenhofs fästmö, Klara Zilbernik, presenterar språket för sin far och denne blir snabbt övertygad om att det är ett mästerverk, något för en gryende internationell värld. Han välsignar äktenskapsplanerna och utlovar en större hemgift, som också räcker till tryckning av språket. Även Ludwigs far har nu insett sonens genialitet och förmår censuren att släppa igenom ett ”sådant oskyldigt alster”. 1887 gifter sig Klara och Ludwig och fem små häften trycks på ryska, polska, tyska, franska och engelska och sprids till bibliotek, kollegor och pressbyråer. Han uppmanar ev. läsare att ta kontakt med Dr Esperanto via ”läkarkollegan” Dr Zamenhof. Längst bak i de små häftena finns inklistrat ett vikblad med 950 stamord inklusive ett antal för- och efterstavelser och med dessa kunde man bilda tusentals ord. /idag kan 15 000 stamord utan vidare generera lika många ord som i svenska språket/.

En lycklig men nervös tid väntar paret. Ska någon höra av sig. Jo, det kommer brev, som lovordar detta initiativ och snart även brev på språket. Varje lördagsmorgon ses paret på väg till postkontoret för att posta alla svar och bokpaket. Till slut måste Zamenhof publicera en adresslista på 1000 kända användare, så att inte alla betungar författaren och ett nytt språkhäfte helt på Esperanto.

En kväll knackar någon på dörren. En främmande man hälsar kanske med orden:”Chu mi havas la honoron paroli kun doktoro Esperanto / har jag den äran att tala med Dr Esperanto?” Zamenhof blir mäkta förvånad, han har ju hittills inte hört någon utomstående tala språket. De två herrarna sitter i timmar och genomför det man kallar för ”la unua konversacio en Esperanto” /det första samtalet på Esperanto/. Jag kan också tänka mig att Klara i mån av tid deltager.Hon deltog ju sedan aktivt i alla kommande kongresser. Gästen är ingeniör Grabowski, kunnig i ett 30-tal språk och han har hittat häftet under en resa och snabbt lärt sig språket. De två kommer att samarbeta livet ut med att ge ut högklassig litteratur både i översättning och original.  Esperanto har sedan via ”det första nätet” spritts till människor och länder. Böcker skrivs, tidningar informerar om allt från klubbmöten, kulturfestivaler till världskongresser. Inget språk har nått ut så snabbt, märk väl utan krig, tvång eller kolonisation.

Esperantos idé

Språket är lättlärt eftersom många känner igen en hel del ord eller strukturer från sitt eget språk.

Kan lätt läras in då språket inte har en massa undantag.

Man läser och stavar lika. Någon fonetisk hjälpskrift behövs inte efter inlärning av några bokstäver.

Grammatiken är logisk och lockar till inlärning – även av andra språk.

Esperanto är propedeutiskt, du lär dig andra språk enklare och med mindre plugg.

Via för- och efterstavelser får du ut många ord ur en ordstam. Perfekt start för studier i ex. kinesiska.

Esperanto är ett brospråk och tar inte över ditt eget språk som obligatoriska skolspråk gör.

Så småningom kan du delta i internationella möten och slippa tolkar och besvär.

Esperanto står för förståelse över alla gränser – inte bara geografiska.

Med Esperanto tryggar man en rättvis språkdemokrati och mångfald.

Med Esperanto bidrar du till tolerans, förståelse och jämlikhet mellan språk och kulturer.

Många härskare har försökt förbjuda Esperanto alltsedan 1887. De har missförstått idén med språket. På 90-talet fanns det många gymnasier i Sverige som undervisade Esperanto samtidigt som Karlskoga folkhögskola hade terminskurser med lärarexamen. Deltagare från långt över 30 länder studerade och många har idag egna kurser i sina hemländer. Tragiskt nog och oförklarligt tillåter numera inte Svenska Skolverket  Esperanto på skolschemat, trots att många vill studera ämnet. Ute i världen växer intresset men här blir vi akterseglade.

Kort och lättsamt kring språk, kultur och möten

Esperanto känns igen i många språk genom ord eller språkuppbyggnad. Om vi räknar 1-10 har vi mycket till skänks i vårt språk – unu du tri kvar kvin ses sep ok naú dek /jämför svenska ord som unik, duo, triangel, kvadrat, kvintett, sextett, septett, oktav, dekad/. Med dessa räkneord kan du nu räkna hur långt du vill. Utgå från dek /tio/. Dek unu, dek du, dek tri /elva, tolv, tretton/, dudek, dudek tri /tjugo, tjugotre/, tridek ok /trettioåtta/, cent, mil /hundra, tusen/. Observera att  u  uttalas internationellt som svenskt  o  i ex. Tore.

Med ändelser bildar man ur samma ordstam nya ord och tidsformer : skribo skrift, skriba skriven, skrivet, skribe i skrift, skribas skriver, skribis skrev, skribos ska skriva, skribu! skriv! skribanto skrivare. Det finns ett 40-tal ändelser som gör språket oändligt rikt.

Jag hade vid ett tillfälle ett 60-tal nybörjare på ett informationsmöte. Jag tog bl.a. upp namnen på några djurfamiljer. Kato, virkato, katino, katido /katt, hankatt, katta, kattunge/. De förstod snabbt och kunde bilda flera familjer som hundo, virhundo, hundino, hundido och leo, virleono, leonino, leonido. Sedan testade jag hästfamiljen chevalo och de klarade även detta. Nu frågade jag hur många år de studerat engelska, vilket var i genomsnitt 5 år per person. Så ställde jag frågan om någon kunde nämna hela hästfamiljen på engelska. Mare och foal kunde några men hingsten fick ingen benämning fastän jag tipsade om att honom hittar ni i stallet. Stallion hade nästan ingen hört talas om men en deltagare förklarade att han nu skulle studera Esperanto, där man på några minuter lär sig mer än på 5 år i annat språk.

På vår skola använde vi inlärningsstudion många timmar i veckan. Många besökte också studion på kvällstid. Man tränar en fras och för varje moment ändras ett ord, en ändelse eller en struktur något och det är mycket effektivt men kan också bli lite tröttande och monotont. En elev och språklärare råkade somna en kväll, vaknade mitt i natten, lämnade studion och startade skolans larm. Om det upprepades skulle böter utkrävas. ”Det riskerar jag gärna, inlärningen där är så nyttig.”

Min fru var med på min första studiecirkel men fortsatte inte då hon tyckte att det blev för mycket Esperanto i familjen. Några år senare sa hon vänligt men ganska bestämt: ”Du undervisar detta språk hela dagarna, förbereder och rättar skrivningar när du kommer hem, skriver på någon bok till sent på kvällarna men på nätterna vill jag inte höra dig tala Esperanto i sömnen!”

En kvinnlig elev från Tanzania, deltog på kursen för att kunna arbeta som utrikeskorrespondent på en tidning i hemlandet. Hennes namn uttalades ofta fel då det var många nationaliteter på kursen: ”Jag heter inte Chiambona /betyder alltid bra på Esperanto/ utan Nyambona!”

På en sommarkurs hade undervisande lärare satt upp ett anslag på dörren intill klassrummet – komencantoj, vilket betyder nybörjare. Redan nästa morgon hade han ändrat ett  a  till  i   till komencintoj med betydelsen fortsättare.  Precis som i verbet  lär, lärde, lärt – lernas, lernis lernos.

På en distanskurs ville eleven berätta om sin katt  /kattskrället sitter på soffan/ La katoskrelo sidas sur la sofo. Hon tyckte att språket var så lätt så man kan alltid försöka bilda nya ord. Om hon hade studerat lite längre tid hade hon vetat att, om man lägger till ändelsen  ach-o /uttal som vid nysning får man fram en lite sämre betydelse på ordet. Katacho skulle ha fått den önskade betydelsen.

Vi hade många asiater på våra kurser. Efter någon månads lektioner fick eleverna i uppgift att berätta om resor till andra länder. Vår japanska hade i sin ungdom varit konsertpianist och ville nu räkna upp de länder hon besökt. Land efter land räknades upp och till slut avbröt någon uppräkningen och frågade: ”Var har du inte spelat?”  Svaret löd: ”Albanien!

En student från Kina lärde sig språket oerhört snabbt. Redan efter tre månader kunde han tala flytande och fick följa med mig till en världskongress i Danmark för att där hålla ett föredrag. I tullen i Helsingborg stoppade oss en tullman och frågade vad vi hade för ärende i Danmark. När han hörde att vi skulle föreläsa på en Esperantokonferens, viftade han fram en man till bagaget och ville höra lite mer om våra planer bl.a. om vi talade det där språket? Jag och kinesen startade en livlig konversation och tullaren blev alltmer intresserad. Till slut sa han: ”Mi komprenas pri kio vi parolas, ,  jag förstår vad ni pratar om, för efter kriget kunde tullmän och poliser i många länder Esperanto. Bagagekontrollen avbröts och vi hade ett angenämt samtal både på och om språket.

Den här kinesiske studenten hade på sin fritid tittat en hel del på svensk TV och via Esperanto kunde han förstå lite svenska. Han fick löfte av sin arbetsgivare i Kina att bli kvar på skolan en termin för att lära sig ännu ett språk, svenska. Efter tre veckor möter jag honom i biblioteket och frågar:”Chu vi nun parolas svede iomete?” /talar du nu lite svenska?/ Och han svarar på svenska: ” Ja, nu kan jag prata lite svenska, det är jättekul!” Jag blir häpen över hans snabba inlärning, som han säger tack vare Esperanto. Jag inbjuder tidningar och radio för att intervju denne man och de kommer redan nästa dag då han utmärkt klarar av att svara på alla frågor. Efter intervjuerna kommer en fotograf, en äkta värmlänning fram och frågar: ”Taler du me han på de däringa språket?” Kinesen vänder sig till mig och frågar: ” Man säger väl honom!”

En japanska kunde inte Esperanto, svenska eller engelska första veckan av studierna.  Men en man från Kina kunde skriva deras gemensamma tecken och på så sätt förklara meningen. Men prata kunde de absolut inte med varandra. Det blev en intressant kunskap för oss andra att deras tecken kunde förstås till stor del mellan dem.

När vi ibland tog fram världskartan för att prata om länder och geografi, fick vi från asiater och framförallt kineser höra ett hejdlöst skratt. Europeiska länder tog upp en stor del av kartbilden medan Kina bara var en liten remsa uppe i högerhörnet. En världskarta i Asien har säkert Kina mer centralt på kartbilden.

Ja, vi lärde oss mycket om kultur och sedvänjor. Ett år hade vi två spanjorer på kursen. Första dagen i matsalen såg de helt förvånade ut: ”Var är brödet?” Vi visade dem det hårda brödet men de skakade förfärat på huvudet: ” La mola pano por la saùco!”  /Det mjuka brödet för såsen!/ Det slutade med att köket alltid hade mjukt bröd i beredskap för de chevalereskt bugande spanjorerna.

Alla hade frågor till en student från Brasilien om boende, mat, utbildning, politik, språk, kultur, kläder, kommunikationer, ja allt emellan himmel och jord. Hans återkommande svar var alltid: ”Det beror på var i landet man bor.” /dependas de kie en la lando oni loghas/. Till slut fattade vi att Brasilien är lika stort som hela Europa och vad man äter i vår världsdel beror faktiskt på var.

Men det finns ju flera neutrala språk i världen. Varför bara Esperanto? – Jo det finns exempelvis Jovial, Ido, Interlingva, Volapük, Romanid och hundratals andra planerade språk men tillsammans representerar de bara 1 % av Esperantos storlek.

Esperantos ordskatt är lånat från många olika språk och Zamenhof ville bruka ord som kändes igen i så många språk som möjligt. Han måste ha använt oerhört mycket tid för att hitta lämpliga ord. För flaska hittade han många ord och han valde botelo som han tyckte var den gemensamma nämnaren för många språk:

botelo        Esperanto        butelka   polska

butticula    latin                  butylka    ryska

pytiné       grekiska            botella     spanska

bouteille    franska             butelis     litauiska

bottiglia     italien               skapulle  tyska /äldre ord/

bottle         engelska          botri        persiska

butelj         svenska           pullo        finska

- många ord i Esperanto finns i den europeiska ordskatten. Därför borde Esperanto vara ett självklart språk i ett jämlikt EU!

Vi har ju modersmål i världen och fadersmål bestämmer regeringar över våra huvuden. Men borde det inte finnas ett brodersmål också för fred, förståelse och vänskap över gränserna. Ja, egentligen har vi redan ett fullt utbyggt med över 50 000 böcker, massvis av program och filmer på nätet och många kurser ex. lernu.net, där man kan studera just detta språk Esperanto, helt gratis.

I språkhäftet Människans Språk finns ett utmärkt test i Esperanto. Häftet bygger på Utbildningsradions radioserie. Där får du en liten överblick om språkets grammatik och struktur. Se fler böcker och språkhäften under "Författarskap"